Det var tyvärr bara en dröm. Låt mig somna om.

I söndags när jag stod med mitt morgon kaffe och gjorde min dagliga kika-ut-över-byn-kik så upptäckte jag att något nytt anlänt utanför. Jo det är sant. Det var snön.

En stark myskänsla bubblade upp i mig. Katten bestämde sig för att vara inne. Fuck snö tänkte han och gick och la sig.

Det regnar och blåser, inte ens katten vill gå ut. Men jag känner, att det nu är dax att bli ett med hösten. När man inte kan bli av med den så är det bättre att fånga den. Hejja 

På lördagkväll ska jag åka till uddevalla. Min gamle vän Lina står nämligen för maskerad. Att vi ska förfesta tillsammans gör att vi slipper hålla smskonversationer om var vi är under kvällen. För det har blivit så några gånger. Men sen har vi ändå inte lyckats hitta varandra. Så denna helg slipper vi nog detta. 

Att det är maskerad gör att jag numera enbart tänker på saker man kan klä ut sig till. 

Kanske Silvia?

Eller kanske en bananbebis?

Ja, jag får helt enkelt se vad det blir...

En söndag i soffan utan min man, men dock med katten och huvudvärken.

Jag gick en fin höstpromenad idag. Aldrig förr har jag sett så mycket liv på det annars ganska dystra gravfältet...

Det är höst här i byn. Mörkt och kallt, men trots det fint. Allt utanför är oranget, orange är min favorit färg.

James är också orange på hösten, mest för att han vill passa in.

Men grisarna är rosa, precis som dom var i somras. Och sommaren före den med...

Morgonrufs, ja. Men det blir bra. Lars winnerbäck på onödigt högvolym för att vara morgon. Men kaffet, var är kaffet? Trots kaffebrist så känns det svårt att inte vara hyffsat taggad på dagens enda lektion. Vet inte vad det här utmärkta morgonhumöret beror på. Kanske att min man snart kommer hem? kanske att andrea kommer på fredag? Kanske är det min återförening med Winnerbäck? kanske är det hösten? ja, jag gillar hösten. eller är jag kanske väldigt nöjd med det mesta just nu? Jag vet inte, men det spelar kanske ingen roll.