Veckan innan jul bestämde jag och min man för att lämna katten hemma och åka till Prag. Jag Tyckte det skulle bli skönt och roligt att komma bort lite. Dagen kom och vi landade på flygplatsen i prag. Allt verkade bra. Men så fort vi kom ut på stan så fick jag en känsla i kroppen. En känsla av obehag. Känslan var svår att hantera. Jag hade aldrig tidigare känt mig så osäker på en plats. Jag kunde inte på hela resan förstå varifrån denna kalla känsla och rädsla kom ifrån. När jag först igår kikade igenom fotona som tagits under resan förstod jag. Jag förstod vart rädslan kom ifrån. I Prag fanns det något mer. Något vi inte kunde se ordentligt. Och ja, bilderna från resan skrämmer mig.

Det började på första kortet. Där jag tyckte att jag skymtade ett öga i hålet bakom båten. Jag tänkte att jag inbillade mig att det såg ut som ett öga. Men jag förstod sen att det var något helt annat än fantasi.

Sen kom flickan i fönstret. 

Pojken bakom trädet.

Barnen eller personerna på bron.

En resa jag nog inte vill göra om.