Jag är ledig, längre än på år och dar. Och det känns bra. Otroligt bra. Vi börjar ledigheten med en Ulf Lundell konsert.

Idag är det måndag och jag har varit död hela dagen. Min man har kommit hem och jag visste inte hur jag skulle berätta det för honom. Det som legat som en klump i magen under två veckors tid. Jag visste ju att han skulle få veta det när han kom hem, varken jag berättade det för honom eller inte. Jag bestämde mig allafall för att inte säga något, han skulle få se det själv när han kom innanför dörren. Och så förvånad har jag aldrig tidigare sett någon person.

Det enda jag fick fram och säga var  -Ja hjärtat, det är sant. Daniel har flyttat in.

Nu är det snö och vinter i den lilla byn. Jag tycker det är mysigt. Men sommaren är på något sätt lite bättre. Jag bor i en liten by där jag på sommaren kan strosa på bryggor, fiska makrill, sitta på klippor och bara allmänt leka att jag är Wilma i skärgårsdoktorn.