boomboom, vi är förortsungar men här i betongdjungeln är vi kungar

boomboom, från en värld till en annan samlas vi tillsammans förortsungar

boomboom, vi är förortsungar men här i betongdjungeln är vi kungar.

boomboom, från en värld till en annan samlas vi tillsammans förortsungar

När jag vaknade för 3 timmar sedan visste jag att det var något särskilt med den här dagen. Men jag kunde inte komma på det. Jag gick bort till kaffebryggaren och satte i gång den. Min hjärna arbetade hårt med att försöka komma på vad det är med denna dagen. 21 april. 21 april. Nej jag kom inte på det. Jag tog med mig kaffet ut på balkongen och satte mig i solen. Jag kunde inte helt släppa 21 april. 

Jag skulle inte behöva tänka på det så länge till. För när jag tittade ut över havet så såg jag det. Det vackraste och samtidigt det läskigaste jag någonson sett. Ett skepp. Ett piratskepp.

Nu slog det mig. Det är någon som fyller år.

Jag sprang ner till bryggan för att titta närmare. Och det var då, där på bryggan dom kom. Som om dom ägde hela världen.

JA. Det är ju Andrea som fyller år. 

Och helt plötsligt så stod hon där, framför mig på bryggan och ville börja fira!

  Hon hade liftat med ett gäng pirater från oslo. Hon var lite skakis. Men jag tyckte det var en toppen idé.

Låt firandet börja!

Det här med väder är något som jag tycker är märkligt. Jag kan inte riktigt lita på det. Jag försöker att tänka positivt. Och jag försöker att förlåta och glömma, men vädret bara sviker mig, gång efter gång. När ska det ta slut? Hur ska vi kunna fortsätta våran relation när du envisas med att ge regn hela tiden,i mitten av april? Var är solen? Varför kan jag och vädret inte bara bli samms. Jag bestämde mig i onsdags att förlåta vädret ännu en gång. Men nu är det kört. Jag tänker inte lita på det mer. Du kommer inte att bli förlåten den här gången. För när torsdagen kom så var det storm. Och det blåste och regnade inte bara. Tro det eller ej. Men det regnade blått!