Denna morgonen har börjat likadant som många andra mornar, dock finns det några sällsynta ändringar. Jag lyssnar på p3, som vanligt. Jag har mjukisbyxor, som vanligt. Jag dricker grädde/rabbarber te? Det händer aldrig, men eftersom kaffeburken ekar tom så fick det bli så. Sen är ju inte Billy hemma det brukar han vara, sitta i soffan och spela tv-spel vid den här tiden. Det är hans plats. Men inte idag och inte heller någon morgon på två veckor.

Jag tänkte berätta om en händelse, som berörda och skakade om min vardag. Det var ett litet tag sen, men jag kan inte släppa det, vill inte släppa det , kommer aldrig att släppa det.

Det började med att jag tänkte ta med min musik i hörlurar på en promenad. Det är inte jätte konstigt i sig, men när jag kommer ner på bryggan blir jag stillastående och tittar ut mot havet. VAD ÄR DET DÄR?

Tro det eller ej, men ett piratskepp var påväg in i hamnen. Jag lyssnade just då på Lars Winnerbäcks låt spring. Och ordet spring dånade i mitt huvud. så vad gjorde jag? Jo jag sprang raka vägen hem. Och dimman la sig sakta över den lilla byn.

Väl hemma ställde jag mig i balkongdörren. Och till min fasa så ser jag en pirat är påväg i en fruktansvärd fart, RAKT MOT MIG och lägenheten.

Det var nu den största chocken kom. Jag sprang in på toan, jag hör hur det är någon utanför toadörren.

Och TADDDAAA där hoppar en liten jag i oskärpa ut från toaletten med svärdet i högsta hugg. Då ser jag att det är Jack som kommit. Han blev lite förvånad och tittar på mig med en blick jag inte kan beskriva.

Efter detta är det helt svart, jag minns absolut ingenting. Jag vaknade upp i sängen som vanligt som om inget hade hänt.