Jag är precis hemkommen efter ett 27timmars jobbpass så det har inte hunnit hända så mycket i min vardag än. Jag har egentligen inget alls att förmedla.

Men jag kom och tänka på en sak när jag satt i bilen påväg hem. Jag körde nämligen förbi en kohage. Och då började jag skratta högt för mig själv. För att jag kom att tänka på när vi förra sommaren var på Öland roots. Det var första gången jag var där och jag lär nog aldrig glömma den festivalen. För det som gjorde den speciell och mig så himla förvånad var att det var nästan lika många kor där som människor. När vi ställde oss i kön för att få festivalbanden så bestod näst intill hela kön av kossor.

När vi kom dit fick man åka hölass från parkeringen till området. På vagnen träffade vi en ko som var där för tredje året i rad. Billy lovade då att vi skulle hjälpa honom med att sätta upp hans tält. (komplicerat tält+ att de började regna)

Efter mycket om och men fick vi tillslut upp hans tält. Jag var nöjd och trött. Men tröttast var nog hans flickvän. Hon var tydligen bakfull och låg inne i deras tält resten av dagen.

Jag blev dock fruktansvärt avundsjuk på den här kossan(minns ej namnet) som hade med sig egen soffa. TYPISKT tänkte jag som bara hade med mig en campingstol